Dagen man aldrig glömmer…
Dagen som etsat sig fast i minnet…
Dagen jag tog farväl av livet…
Men vågen vann inte över oss!
Vi överlevde.
Om än sargade i själen….
Bilderna , ljuden som etsat sig fast i minnet försvinner aldrig.
Bleknar kanske men vips så är dom där igen.
Ibland behövs inte så mycket , ett ljud, en doft …och man är där igen.
Fasan, rädslan, ilskan över att inte få hjälp.
Sorgen över att inte kunna rädda dom som försvann.
Samtidigt lyckan över att vi klarade oss.
Vi lever!
” Tillsammans är vi starka.”
Vardagen efteråt en sån här händelse blir annorlunda.
Livet är inte självklart längre.
Man blir mer rädd om varandra.
Man uppskattar saker på ett annat vis.
Livet är här och nu.
Man har märkt vilka som är ens verkliga vänner.
Man har sett hur så många runt omkring en som bryr sej om oss.
Jag är så tacksam över alla vänner och vår underbara familj.
Utan dom hade det varit så mycket jobbigare.
Som nog alla förstått så älskar jag Thailand, konstigt nog ännu mer efter tsunamin och händelsen vi var med om.
Jag brukar säga att halva mitt hjärta blev kvar där och det stämmer.💔
Idag , den 26 december, 8 år efter tsunamins framfart tänder jag ett ljus för alla dom som drabbades av förödelsen, dom som förlorade sina liv .
Jag tänder också ett ljus för dom som överlevde, jag tänder ett ljus för att hedra livet.
Tack för att vi får finnas!
”Bara man andas klarar man allt.
Var rädd om varandra!